Bella Rune och Jonas Nobels verk Vattenapan är en del av det nya Lögarängsbadet i Västerås. Konstnärerna har utgått ifrån Vattenapanteorin, en teori om människans evolutionära utveckling som främst förespråkats av författaren Elaine Morgan och bygger på att människor inte härstammar från apor som levde på savannen, utan att människans evolutionära släktingar var apor som levde vid vattnet. Med verket Vattenapan har konstnärerna utgått ifrån detta och skapat ett konstverk till en plats där männsikoapor ges möjlighet att snygga till sig tillsammans efter badet. Konstnärernas uppdrag var att relatera till både ett historiskt och ett framtidsperspektiv, hur såg platsen och badkulturen ut och hur tänker vi oss Lögarängen och badkultur i framtiden? Konsten skulle här bidra till en tolkning av badets och badmodets historia, samtid och framtid samt reflektera kring norm, kropp och utseende.
Rune och Nobel har via vattenapan omfamnat och inkluderat badets alla besökare genom att poängtera deras gemensamma ursprung och historia samt orsaken till varför de vistas på badet. Människoapans relation till vatten handlar om ett mer intimt förhållande än att släcka sin törst eller vara en förutsättning för att finna föda. Det är via vattnet som liv skapas, renande, umgänge, rit och transport och kan det även ha grundat dess intresse för sitt utseende, jaget – att spegla sig…?
I verket Vattenapan bär aporna kläder med motiv av människor som badar och kan ses som en dokumentation av dåtidens badmode eller en hyllning till människoapans förenande relation till vatten. Bilderna är hämtade från konsthistorien samt bildarkivet från Lögarängsbadets historia.
