I entrén till Vallastadens äldreboende möts besökaren av ett antal fotografier föreställande tre fotografier av en flicka som ser ut att vara upptagen med att knäppa spännet på sin högra sko. Vid en närmare titt så är ett av motiven av en verklig person medans de andra ett fotografi av en porslinsfigurin. Längre in i entrén invid dörren ut mot innergården dyker samma flicka upp igen, nu i ett stående motiv. Porslinsfigurinen fann konstnären i sitt föräldrahem strax efter faderns bortgång och tillhör en serie av motiv av barn i olika halvt passiva halvt aktiva positioner. Porslinet är danskt med namnet Royal Copenhagen och fabriken som tillverkat den öppnades av drottningen som beskyddare år 1775. Fabriken skulle komma att styras av det danska kungahuset under nära ett sekel och vid 1900-talets mitt var det trendigt att samla dessa figuriner som återfanns i många hem och ansågs vara en raritet. Den verkliga flickan är en vän till konstnärens dotter och heter Rakel, konstnären såg den slående likheten mellan Rakel och figurinen, både till utseende och hennes sköra gestalt vilket gav inspiration till verket. Fotografierna kompletterar ett tidigare verk föreställande tre figuriner från samma serie som här återskapats i en ny teknik, 3D scanning, och är placerade i grupp på boendets innergård. Figurinerna står på en plats väl synlig från dagrummet omringade av blomster och växter som blommar årets alla tider och hjälper betraktaren att orientera sig i årstidernas växlingar.
Rakel och The Solitaires är en del i konstnärens sorgearbete efter beskedet om faderns hastiga bortgång samtidigt ett tidsdokument över en svunnen tid i form av figuriner som många kan relatera till förställande barn i tidstypiska kläder och som passivt tittar bort från betraktaren upptagna med stilla vardagliga aktiviteter. En tid som blir levande i en flicka vid namn Rakel.
Idéen med att uppföra verket till Vallastadens äldreboende är sprungen ur tanken att låta konsten bli ett verktyg i det vardagliga samtalet, en samtalspart på väg mellan våningarna, till dagrummet, hemmet eller ljusterapin. Något som skiljer ut sig från det förväntade och som skapar en paus, en plats att reflektera över, ett uttryck med referenser från förr och med barnet i fokus.
Annèe Olofsson är en av Sveriges främsta konstnärer inom foto. Hon är utbildad vid Oslo Konsthögskola med examen 1997 och har sedan dess ställt ut runt om i världen.
