Utan titel, 2021
Oxelöskolan, Oxelösund

Wiklund & Wiklund

Konstnärsduon Wiklund Wiklund har skapat en konstnärlig gestaltning för Oxelöskolan som tar sig många uttryck i olika delar av skolan. Gestaltningen berättar historien om alkemisten, som ska ha bott i trakten. Alkemistens guldspår glimrar till både utanför och inuti skolbyggnaden, som en slags minnen från en bortglömd vetenskap.

Vi hittade en alkemist i trakten. En betongkyrka byggd ovanpå ett bergrum. ”Ett sjömärke, byggt i betong med ett gyllene kors som inseglingsmärke.” Ett järnverk som förädlade metall.

Förädlandet blev en utgångspunkt, förvandling en annan. Återkommande i vår gestaltning är manegeformen och guldet. Betongen och ridån. – Wiklund Wiklund

Projektets utgångspunkt var att Oxelösunds kommun ville satsa på att uppföra konst för Oxelöskolan som ska stimulera elever och personal. I arbetet med konstprogrammet identifierades nyckelorden integration, trygghet, utomhuspedagogik, lek, flexibilitet, fantasi, aktivitet, lärande, engagerat, miljö och hälsa. Målet är att konsten ska tillföra något extra, och gärna utmana betraktaren och skapa ett utrymme för reflektion. Oxelöskolan är en skola som även ska innefatta kulturevenemang – idrottshallen ska fungera som bland annat konserthus – något som Wiklund Wiklund arbetade med och skapade en guldridå som kan omvandla idrottshallen till en scen. Arkitekter är LLP Arkitekter. Beställare är Oxelösunds kommun

Foto: Sarah Thorén

Pedagogiskt arbete

Som en förlängning av den konstnärliga gestaltningen arbetar Adam Wallenberg, konstpedagog och filosofisk praktiker, tillsammans med skolans elever. Adam träffar eleverna regelbundet under läsåret 2021/2022 och skapar en slags kortlek för alkemi som bygger vidare på konstverken och konstnärernas tankar. Eleverna filosoferar om vad det riktiga guldet är, hur man skapar guld och vad som är ivägen?

Projektet är en medskapande process tänkt att utmynna i en ny metod for filosofi som aktiveras genom lektioner och ljudspår. Ljudspåren produceras i samarbete med Rebecka Pershagen, Tempus Fugit.