Den 31 januari- 3 februari kunde besökare till Gallerian i Stockholm se verk av tre betydande konstnärer – Lenke Rothman, Birgit Ståhl-Nyberg och Margareta Renberg. De har på olika sätt lämnat starka avtryck i konsthistorien och gestaltat sin verklighet samt vidgat efterkommande generationers syn på och känslighet för omstörtande världshändelser, den politiska vardagen och det dagliga livets små absurditeter.
Installationen var ett samarbete mellan Stockholm konst och AMF Fastigheter och en del av den internationella ljusfestivalen Illuminate HerStory som startade på Irland 2017. Under några dagar belyses, hyllas och aktualiseras kvinnliga förebilder – fiktiva, historiska och samtida. I ett bildspel projicerat på en stor duk visualiserades verken och betraktarna kunde lyssna till introduktioner till konstnärskapen via appen Tempus Fugit. Texterna är skrivna av Molly Sjögren och inlästa av Rebecka Pershagen. Konstverken som visas ingår i Stockholms stads samlingar.
Konstprojektledare: Artplatform AB
Lenke Rothman (1929–2008) kom till Sverige 1945 efter att ha överlevt Nazitysklands koncentrationsläger. Som bildkonstnär arbetade hon i många tekniker, där collage var en av de viktigaste. I Rothmans konst speglades hennes traumatiska krigsupplevelser. Starka minnen från barndomen, där moderns kläder och hemmets textiler spelade en central roll, återkommer i hennes känsliga konst, där varje symbol är både ett universellt och personligt tecken. Rothman var en god vän med poeten Nelly Sachs. De påverkade varandra i varsitt skapande.
Birgit Ståhl-Nyberg (1928–1982) hade frasen ”slåss för livet!” som sitt konstnärliga motto. Med politiskt patos och insikter om det problemfyllda storstadslivets komplexitet ville hon med sin konst uppmana betraktaren att ta ställning. Sina motiv hämtade hon från det urbana livet som engagerade henne. Ståhl-Nyberg återkom ofta till arbetaren som vardagshjälte. I sin konst åberopade hon sociala missförhållanden, som hon gestaltade som snarare symboliska än specifika scener. Den karga verkligheten fick ofta en monumental form i hennes verk.
Margareta Renberg (1945–2005) var en av Sveriges mest särpräglade skildrare av det absurda vardagens lunkande flöde. Hennes måleri och torrnålsgravyrer med fantasiinslag formades som små berättelser, där idyllen rämnade i det surrealistiska formspråket. Det inre landskapet gestaltade hon i abstrakta former. Hon var lika begåvad med pennan som med penseln och publicerade flera dikter i kombination med sina bildverk. I diktsamlingen En tatuerad dams memoarer (1974) klingar samma toner som i hennes bildkonst.
